2005-02-16
Under denna tiden hade jag börjat på en gruppterapi i Karlskrona. Vi bodde i en lägenhet i Lyckeby. Jag hade haft väldiga problem med min mage en längre tid. Sura uppstötningar och ont i mag munnen. Kände mig väldigt annorlunda. Svullna och ömmande bröst. Svettades mycket för minsta lilla, väldigt trött. Jag trodde att jag fått influensa eller liknande. Problemet med magen går i familjen då min far har dom problemen. Så det tänkte jag inte så mycket på.
Åkte med en vän och sambon till vårdcentralen. Vi tyckte det bästa var att ta ett gravtest innan man undersökte vidare varför jag kände mig sjuk. Vi träffade barnmorska Johanna som tog ett test. Det visade positivt!
4 mån
2005-03-14
Jag fick göra flera UL eftersom jag då gick på Zoloft. Det första vi gjorde var inne på mödravården i Karlskrona. Allt såg bra ut, inget avikande syntes på skärmen. Den lilla sprattlade runt. Jag har känslan av att det var en flicka. Pappa Gustav pussade och pratade med magen varje dag.
Namnen som vi valt var Tyra Eva Maria och Amos.
Rutin ultraljud
2005-04-20
Vi satt spännda på att få komma in på UL. Det var jag, min sambo och sen en kompis. Vi fick komma in och damen började starta upp maskinen. Jag la mig och hon började köra apparaten över min mage. Min sambo sa - Är det de lilla hjärtat. Kvinnan svarade - Ja. Nått i hennes blick förändrades. Hon sa att det var en liten bebis så hon kan inte ta dom rätta måtten så det kan vara fel räknat vilken vecka jag var i. Hon hade väntat sig en större mage. Men hon sa att det inte var någon fara, hon skulle bara gå iväg o se om den bättre maskinen var ledig. Min vän sa tyst till min sambo - Är det dags att börja bli orolig nu?
Ultraljud
Beskedet
Kvinnan kom tillbaka och bad oss följa med. Jag höll mig lugn med tanken på att dom säkert räknat fel. Jag kanske inte var i vecka 17 + som dom trott. Vi kommer in i ett annat rum där jag ännu en gång fick lägga mig ner. En läkare kommer in vid namn Lars. T. Han sa att det var en lite bebis så vi skulle titta med denna apparaten i stället. Han tar dosan över min mage. Hans ansikts uttryck går inte att beskriva. Men han vrider sig mot mig o knäpper sina händer och säger - Detta ser inte bra ut. Barnet har en allvarlig missbildning. Det går inte att ta några mått på skallen. Men jag vill titta nere ifrån oxå. Jag klädde av mina byxor o underkläder. - Det ser tyvärr lika illa ut här, sa han med en suck. Min kompis la sitt huvud mot brittsen. Läkaren började prata igen och sa - Tyvärr kan vi inte tillåta att du går graviditeten ut, för detta barn kommer inte kunna leva ett liv utanför livmodern. Endast ett par timmar, max.
Min sambos ögon förändrades snabbt, och tårar börjar sippra ner för hans kind. Många tankar for igenom mitt huvud, obeskrivliga tankar. För en stund stannade hela min värld upp, något gick sönder i mig. Hopp förvandlades till hopplös förtvivlan. Jag grät. Något så vackert vi skapat var nu helt förlorat.
Vi förflyttades till ett annat rum. Läkaren sa något, men jag kunde inte riktigt höra hans ord i ett virvarv av förtvivlan. Jag fick tabletter som jag skulle ta. Sen skulle vi vänta tre dygn. Och då skulle jag läggas in. Det gick inte att göra ett kirurgiskt ingrepp. Så jag skulle föda fram mitt döda barn. Läkaren sa att deta kallades för Akrani - avsaknad av skallben och Anencefali - Avsaknad av stora hjärna. Vårt barn hade inget bakhuvud, saknade stora viktiga delar av hjärnan. Det var tydligen så att detta var mera ovanligt än downs syndrom. Ingen vet varför det uppkommer. Det var ca 10 000 kvinnor varje år i Sverige som drabbades av detta, dessa siffror är något gamla. Man säger att fostret är hjärndött. Inte livsduglig.
Sorgen
Ingreppet utfördes. Klockan 22:00 den 23/4 -05, föddes Tyra Eva Maria. Vi valde att träffa lilla Tyra efteråt, med något som täckte det som saknades. Dom hade gjort en fin liten mössa och satt på. Dom bar in lilla söta Tyra och la i min famn. Att det finns så små varelser. Så komplett med små händer, näsa och mun. Min vännina var med under hela förloppet.
Vi fick ta ett sista farväl innan hon överlämnades till en sköterska.
Tyra skickades vidare på obduktion, sen skulle hon läggas i syskonbedd och kremeras. Syskonbedd innebär att alla aborter mm läggs tillsammans i en kista och kremeras. Vi åkte hem och psykiatrin kopplades in. Efter att ha varit hemma i ca en vecka så las jag in på psykiatrin, avdelning 11. Varför jag las in behöver jag nog inte gå in på, alla kvinnor där ute som mist sitt barn vet. Jag träffade min läkare ett tag efteråt efter alla prover var klara. Det var då vi fick veta att det var en flicka. Nått som vi båda har svårt att förlåta vården för. Det var att ingen talade om när hon kremerades, inte heller när askan spreds! Men vi vet i alla fall var.
